Stefanovic

Oswald Boateng är en designer som skiljer sig en aning från många andra ansedda designers. Särskilt som han huserar i London på Savile Row. Han signum är färg, starka färger använder han sig gärna av.
Vår/Sommarkollektionen är väldigt turkos hos Boateng.
Ibalnd är det bara detaljer och en annan gång är kavajen eller rocken turkosfärgad. Till och med ett par väskor har begåvats med denna ibland vackra färg.

Bilderna här är hämtade från Boatengs runway med SS07 och fler bilder finns på hans hemsida.

Det var ett tag sedan jag satte ihop en drömoutfit, men nu är det dags igen.
Jag har valt en hyggligt stram outfit den här gången. Dock inget riktigt dressat utan kanske något som kan passa för en skön sommarkväll - vart tog de vägen förresten? Det har regnat i snart fyra dagar här på västkusten. Men snart blir det bättre väder och då önskar jag att jag kunde slänga på mig följande plagg:

Skjorta - Filippa K En härligt tunn skjorta som nästan blir genomskinlig i rätt ljus. Bort med slips och bröstficka så blir den perfekt.
Tröja - Polo Ralph Lauren Varm och skön att trä på sig när solen försvinner i horisonten.
Byxor - J Lindeberg Ett par figurnära byxor i 100% bomull.
Skor - Dior Homme Skorna gör hela outfiten väldigt ledig
Jacka - Baracuta Behändig att förvara saker i och skön om det blir så kyligt att tröjan inte värmer tillräckligt.
Sjal - Paul Smith Denna blir, tillsammans med skorna, färgklicken som lyfter hela lokken.

Smakar det så kostar det - ovanstående outfit skulle gå ca 8200 kr.

Sällan, eller aldrig har jag väl funderat på att till vardags, ännu mindre till fest, att klä mig i cykelkläder.
I min ungdom cyklade jag en hel del och då klädde jag mig naturligtvis i cykelkläder och visst fanns det ett mode redan då. Jag var till och med modell (tro't om du vill...) i en katalog för Monark-Crescent vid ett tillfälle.

Nu har det brittiska cykelklädmärket Rapha tagit hjälp av cykelentusiasten Paul Smith för att ta fram en moderiktig tröja inför Tour De France och fan vet om jag inte skulle kunna tänka mig att dra på mig en sådan tröja när jag drar till stranden. Priset är väl möjligtvis det som sätter stopp för mina tänkta handlingar - £140 (2050 kr). Nåja... ganska spännande är samarbetet i alla fall.

Det holländska märket G-Star gör kläder som inte riktigt gör sig i min garderob. Naturligtvis finns det undantag och vissa plagg är riktigt läckra.
Mycket av märkets kläder och framtoning är rockig och jeansig, som till exempel trenchcoaten här nedan i jeanstyg. Snyggt? Tja... personligen skulle jag nog inte ta på mig den, men den är onekligen läcker på rätt person.

Efter att ha spenderat lite tid på olika mellandagsreor kan jag bara konstatera att utbudet varit ovaligt magert. De verkligt snygga plagen har inte reats ut eller så är det så låg sänkning att de fortfarande är svårt att motivera varför jag ska spendera en smärre förmögenhet och leva resten av månaden på bröd och vatten och neka barnen ett drägligt liv.
Ännu har dock inte alla butiker dragit igång sina reor så visst finns det hopp om att kunna fynda. Under tiden har jag roat mig med att drömma... i vanlig ordning.

Denna gång har jag låtit mig hänföras av vinterns utbud från Dior Homme. Med en något större plånbok så kan jag tänka mig att spendera på nedan plagg, eller kanske åtminstone vänta till (om det blir aktuellt) utförsäljning av dem.

---

En snygg skinnjacka med läckra detaljer för ca. 32 000 kr.

---

En kombination av smokingkavaj/jacka går lös på ungefär 9500 kr.

---

En helrätt militärjacka för cirkus 6500 kr.

---

Inte jättetroligt att jag skulle ha så många tillfällen att använda dessa metallliknande skor i skinn för 4000 spänn, men de är riktigt jävla fräcka.

---

En pikétröja med sköna detaljer kostar inte mer än ung. 2200 kr.

---

Dubbelknäppt är ju nästan aldrig fel. Denna historia i bomull är min för ca. 8500 svenska pistoler.

Drömma var det. Vist är det snygga kläder, men jag kommer förmodligen aldrig att bli lycklig ägare av något av ovanstående plagg. Men jag fortsätter att drömma.

Raf Simons gör en del spaceade plagg och några är mer normala. Följande rock har just hamnat överst på önskelistan som snart skickas till tomten. Snälla Jultomten...!

Bland lyxmärkena inom modevärlden finns det oerhört mycket snyggt. Men frågan är hur ofta det höga priset verkligen motsvarar produkten. För mig är det antagligen väldigt främmande att jag verkligen skulle gå ut och köpa mig ett par byxor från exempelvis Burberry Prorsum för 5-6000 kr. Jag börjar svettas när brallorna går loss på 1500-2000 kr, lite beroende på vliken typ av byxa och för ändamålet.
Men det är kul att titta på vad de stora lyxmärkena har på repetoaren. Nyligen kollade jag upp Gucci:s vår/sommar-kollektion för kommande säsong. Visst fanns det en del trevligt, bland annat det du ser här nedan.

En dubbelknäppt bomber-jacka. Blå kashmir-polo, stentvättade vita jeans och svarta kalvskinns-loafers.	Tvättad trenchcoat, körsbärsröd poplin-skjorta, slimmad stretchbyxa i bomull och återigen kalvskinnskor.

Priset har jag verkligen ingen aning om och det är förmodligen inte ens aktuellt att ta reda på, men som sagt.. kul att titta och drömma.

Jag vet inte... det är något visst med engelsk stil. Visst finns det salivframkallande kläder från de två stora modeländerna Italien och Frankrike också, men den strikta stilen hos engelska modeskapare ligger mig nära.

Jag har tidigare pratat mig varm för Richard James och naturligtvis har jag också påpekat Paul Smith:s storhet. Jag har åtminstone pratat lite om hans skor. Jag har också varit inne på Ben Sherman, även om hans kollektioner inte är lika "bespoke" som ovan de nämnda.

Ganska nyligen upptäckte jag ytterligare en engelsman som gör kläder med den där engelska, eleganta stilen - Timothy Everest. Han har bland annat varit inblandad i filmer som Mission Impossible och Eyes Wide Shut. Även David Beckham har synts iklädd kostymer från Everest. Som de flest och bästa designers så har även Everest samarbetat med andra stora klädskapare och märken, bland andra Kim Jones, Rocawear och Louis Vuitton. Som vanligt när man bor i en liten stad så finns det naturligtvis ingen på hemmaplan som säljer Timothy Everest som för övrigt är mest känd för sin Tailored Fit och Bespoke. Men naturligtvis går det att köpa en hel del Ready-To-Wear också. Men om det går att finna något i Sverige låter jag vara osagt, eftersom jag inte känner till hur det är med den saken.

Vi nordbor och stora delar av västvärlden i övrigt möter hösten och vintern med de klassiska färgerna grått, brunt och svart. Och visst är det snyggt och propert med en klassisk outfit som inte sticker ut för mycket, men någon gång kan det vara kul att synas mer än andra.

Accesessoarer är en viktig del av klädseln. Halsduk, slips, mössa eller varför inte skor som syns. Något som bryter av färgmässigt. Gant har med sina linjer Elliott Gant, Rugger och G.N.H. (framförallt de två senare) visat att man kan klä sig både varmt och klassiskt med lite gladare färger, framförallt i accesoarerna. Den modige klär som killen till höger i starka färger mer eller mindre rakt igenom. Accentfärger är ordet för vintern.

Inte nog med att Gant lyckats ta fram snygga kollektioner som lyser upp vintermörkret med sin färgglada kläder, de har jobbar dessutom med fina material som lammull, kashmir och fin bomull som gör att du garanterat håller värmen också. Nej, detta är inte reklam för Gant, jag tycker bara att de lyckats ovanligt bra denna vinter. Jag har inte tidigare varit en Gant-fan, men i år har jag blivit tvungen att omvärdera.

Under flera år har det varit synnerligen modernt med låg skärning i midjan på alla typer av byxor. Det är på väg ut nu.

Frågan är hur länge det dröjer innan alla går omkring med linningar som på bilden här intill. Det torde bara vara en fråga om tid. Snart är det svårt att få tag på byxor med låg skärning i midjan. Looken här till höger är en ganska klassisk dito och den är både snygg och ledig samtidigt som den faktiskt passar i lite mer formella sammanhang också. Bilden är hämtad från Acne:s hemsida. Just Acne är bland de bästa just nu på att diktera rådande trender. Kul då att de också lyckas utanför Sveriges gränser. Personligen har jag nog inte riktigt konverterat till den höga skärningen riktigt ännu, men också det är väl en tidsfråga.